söndag, november 12, 2006
Nu kommer den något försenade del 2 av vår road trip till italien och schweiz...
Efter att ha passerat mount blanc tunnelen kom vi in i Italien.. inte för att vi märkte så stor skillnad de första 2 timmarna då det bara var tunnel på tunnel men sen kom vi ner till lite plan mark och man såg det lite mer sydeuropeiska jordbruks markerna. Det var vackert men samtidigt började vi känna oss stressade för navigatorn hade räknat lite fel på avståndet och nu började det bli mörkt. Vid sjutiden på kvällen rullade vi änterligen in i Genua och svängde av från betalvägen. Nu började man även märka det fanns sydeuropeiska förare på vägen. det gällde att ta för sig om man ville komma någon vart. När vi kom till den lilla förstaden Compomare som vårt B&B låg i utkanten av stannade vi och köpte lite pizza och försökte hämta ut pengar vilket inte visade sig vara helt lätt då flera bankomater inte tog visa. Sen svängde vi av på den lilla vägen som ledde upp i bergen till vårt hostel. Vi blev dock inte kloka på husnumreringen som verkade vara helt slumpmässig så efter att ha åkt fram å tillbaka i nästan en timme och försökt ringa B&B:t utan resultat gav vi upp och gick in på internet på telefonen och hittade en lite bättre vägbeskrivning. Tillslut hittade vi dit. Tyvärr visade det sig att det hade blivit dubbelbokat och var fullt men han hade fixat ett rum till oss hos en kompis i grannbyn som visade ligga på andra sidan av "berget" och ca 20 min på slingriga smla serpentinvägar.
Väl där blev vi bjudna på varsin kopp te på lokala "resturangen" som känndes som hela byns lokala vardagsrum och efter det stupade vi i säng.. Tyvärr hade ju köldknäppen kommit även hit och det fanns ingen riktigt värme i huset så det var väldigt kallt och dessutom var det ett bebis som gallskrek hela natten så vi kännde oss inte så utvilade när vi vaknade nästa morgon. Efter varsin espressokopp med te, en skorpa å två sockerkaksskivor åkte vi vidare in till genua. På vägen tillbaka stannade vi på bergskammen som låg på 772 meter över havet och tittade på utsikten över Genua och Medelhavet vid horisonten.
Efter att ha tagit sig igenom Genuas små trånga gator bland motorcyklar och hätsiga belister kom vi till hamnen så vi parkerade och tog en promenad och tittade på alla häftiga båtar och kryssningsfartyg samt på medelhavets blå vatten. Solen började värma upp våra kalla kroppar på riktigt och allt började kännas bättre. Vi satte oss på en Pizzeria som låg mitt i marinan och åt lite innan vi gick och tittade lite i affärer.
Efter att ha tagit en italiensk glass i solen kännde vi oss redo att ta oss vidare till nästa mål, nämligen Modena.
I modena bodde vi på ett youth hostel som låg alldeles i utkanten av stadskärnan. Efter att ha checkat in gav vi oss ut på stan för att kika lite på stan och testa riktig italiensk mat. Tyvärr var det inte alls vad vi hade hoppats på. Var vi än gick i affärerna kände vi oss konstigt ovälkommna, en expedit frågade oss till och med vad vi gjorde där, i hennes butik. Efter att till en början tro att detta var undantag, började vi inse att de tog oss för tyskar - antar att svenska låter lite som tyska- och att det var därför de var så otrevliga. Inte bättre var det på restaurangen. Trots skyhöga priser, och höga kuvertsavgifter, var servitören hela tiden ganska nedlåtande, och slog på italienska "Expedition Robinson" som han tittade på hela tiden (trots att radion var på). Johans pasta med musslor hade så mycket sand i sig att man kunde höra hur det krasade mellan tänderna från andra sidan bordet, och Sofies ravioli bestod av max 15 kuddar, som man ju inte blev mätt på. Det hela hade kanske varit ok på en pizzeria på landet, men det kändes som väldigt konstigt bemötande på en fin restaurang i exklusiva modena. Det kändes som att norra Italien har blivit så uppskrivet på senaste tiden, att de inte behöver göra någonting för att behålla sina kunder - det kommer alltid nya.
Nästa dag började i alla fall bättre, vi började prataenbart engelska för att markera att vi inte var tyskar och fick en mysig frukost på ett mysigt café innan vi gav oss iväg till Maranello som huserar Ferraris högkvarter.
Där besökte vi Ferraris lokala "turistshop", dock utan att köpa något eftersom det hade ruinerat oss och ferraris egna museum som har en massa klassiska modeller nästan alla formelett motorer och några formelett bilar. Jag testade att trycka sig ner i en formelett bil som byggts om lite för besökare och det är ett under att man kom upp igen. Snacka om att sitta trångt.
Det roligaste tyckte jag nog ändå var att Ferrarifabriken som låg ett kvarter bort verkade testa de nya bilarna innan leverans då vi såg några som var halvt inplastade som skydd för stenskott bränna förbi i full karriär. Såg även en som var klädd som en "mula".
Efter några timmar där åkte vi norrut mot Schweiz igen och lagom till mörkret föll åkte vi in i alperna. Det var väldig vackert att åka längs bergsluttningarna och se städerna och byarna som lyste längd med sluttningarna och se hur ljuset glimmade i vattendragen som ofta låg längst ner i dalen. Vi åkte även igenom europas längsta tunnel som var 17 km lång. Efter att ha åkt en omväg på några mil då ett bergpass var stängt kom vi fram till småstaden Interlaken som betyder mellan sjöarna på tyska vilket beskriver precis hur den ligger. Runt sjöarna reser sig höga berg med snöklädda toppar, det högsta på ca 4000 meter. Det närmaste man kan likna denna stad med är nog Taupo i Nya Zealand, en stad för äventyrare med massor med aktiviteter som rafting, fallskärmshoppning, dykning och vandringar samt lite skidåkning på vintern. Här bodde vi på ett av Europas 20 mest omtyckta hostel något som verkligen märktes. Alla var väldigt vänliga och hjälpsamma men skumt nog känndes det som att hela personalen kom från Australien.
Vi hade dock varken tid eller ekonomi för att göra något "äventyr " här utan nöjde oss med att titta lite på stan och känna stämnigen.
Senare på dagen åkte vi vidare hemmåt men stannade i alla fall för ett lunchstopp i Bern. Vi hittade en italiensk resturang som inte såg så mycket ut för värden på utsidan men väl inne visade det sig vara en av Berns resturanger som man som man skulle besöka som "mat turist " De hade en stor vedeldad stenugn i mitten av resturangen och en jättemysig stämning. Vi åt mycket bättre Italiensk mat här än italien och dessutom till ett mycket bättre pris . Det blev sista stoppet på resan. - Johan och Sofie 1 kommentar(er).